Koronis historia
Koronis historia
Koroni (grekiska: Κορώνη) är en stad och en före detta kommun i Messinien, Peloponnesos. Sedan kommunreformen 2011 har den tillhört kommunen Pylos-Nestoras, där den är en kommunal enhet med cirka 1600 invånare. De näst största städerna i kommundelen är Charokopió (743 invånare), Chrysokellariá (528) och Vasilítsi (488). Till Koroni räknas även den obebodda ön Venétiko.
Tidig historia
Staden var känd som Corone av venetianerna och
osmanerna. Staden
grundades redan under antiken. Den grekiske geografen Pausanias
rapporterar i sin bok Messiniaka om Koronis ursprungliga läge i
dagens Petalidi, en stad några mil norr om Koroni. Han rapporterar
om många tempel till grekiska gudar och en kopparstaty av Zeus.
Under de följande århundradena flyttade staden Koroni till sin
nuvarande plats där den antika staden Asini en gång låg. På 600-
och 700-talen e.Kr. byggde bysantinerna en fästning där.
Den venetianska perioden
Efter Konstantinopels fall i det fjärde korståget 1204, övertogs den större delen av Peloponnesos av republiken Venedig men halvön övergick snabbt till de frankiska korsfararna under Vilhelm av Champlitte som grundade Furstendömet Achaia. Fästningen Koroni gavs först till Champlittes förste löjtnant Geoffrey von Villehardouin. Det var inte förrän 1206 eller 1207 som en venetiansk flotta under Premarini och Dogens (titel på högste ämbetsmannen i Venedig) son Enrico Dandolo erövrade Messinska halvön. Borgarna i Koroni och grannstaden Methoni tillföll Venedig genom Sapienzafördraget i juni 1209.
Den venetianska perioden varade i tre århundraden. Koroni och Methoni eller Coron och Modon blev de första venetianska områdena på Greklands fastland. De båda fästningarna gav Venedig kontroll över all sjöfart till Levanten, som var den tidens benämning på alla områden öster om dagens Italien. Fästningarna kallades "republikens främsta ögon." De båda städerna blomstrade som en mellanstation för köpmän och pilgrimer till det heliga landet. I synnerhet Koroni var känd för sin cochenille, som användes för att göra karmosinröda färgämnen, och för belägringsmaskiner som var mycket eftertraktade av de krigförande prinsarna i det frankiska Grekland.
Av de två städerna var Koroni den viktigaste. När fästningarnas två kaptener utökades till tre mot slutet av 1200-talet, bodde de två i Koroni. Under denna period blev Koroni säte för biskoparna i den latinska kyrkan. Eftersom katolikerna imiterade den redan existerande bysantinska kyrkostrukturen, förblev den latinska biskopen av Koroni en suffragan (ställföreträdare) för den latinska ärkebiskopen av Patras. En av biskoparna, Angelo Correr, blev senare påve Gregorius XII.
I mitten av 1300-talet drabbades de två venetianska kolonierna hårt av digerdöden så Venedig skickade dit en skara nya kolonisatörer. Samtidigt utvidgades rösträtten till alla invånare utom judarna. De två fästningarna styrdes av minutiöst detaljerade stadgar utfärdade av Venedigs regering, inkluderande klausuler som förbjöd den venetianska garnisonen att bära skägg för att skilja dem från de infödda grekerna. Till skillnad från andra latinska härskare i Grekland tillät venetianarna grekisk-ortodoxa biskopar att verka parallellt med de katolska motsvarigheterna, men från andra hälften av 1300-talet finns det rapporter om misshandel av den grekiska befolkningen. I början av 1400-talet, när furstendömet Achaëa gradvis kollapsade, utökade venetianarna sitt territorium i Messenien. Navarino togs över 1417 och 1439 hade de byggt eller tagit över ytterligare sex borgar mellan Navarino och Methoni/Koroni.
Den ottomanska perioden
Nya härskare var på väg österifrån och den första ottomanska attacken från sjösidan ägde rum 1428. Efter den osmanska erövringen av despotatet Morea 1460 gränsade de venetianska länderna till ottomanskt territorium. Koroni föll för osmanerna under det andra osmansk-venetianska kriget (1499-1503) 1500: Sultan Bayezid II stormade Methoni, varpå Koroni och Navarino kapitulerade (15 eller 17 augusti 1500).
Staden återerövrades av amiral Andrea Doria 1532, men våren 1533 belägrade osmanerna den. Doria bröt belägringen av staden, varefter Sultan Suleyman tog hjälp av piraten Hayreddin Barbarossa. Barbarossa fick hjälp av ett pestutbrott i garnisonen och en särskilt hård vinter så 1534 överlämnade den spanska garnisonen fästningen och seglade till Italien. År 1582 beboddes fästningen av 300 kristna och 10 judiska hushåll, medan den muslimska befolkningen var begränsad till tjänstemännen och en 300 man stark garnison, som verkar ha förblivit konstant under den osmanska perioden.
Enligt 1600-talsresenären Evliya Çelebi var Koroni säte för en separat sanjak (administrativt centrum). Den franske 1600-talsresenären Jean-Baptiste Tavernier berättar att hans bey (guvernör) var tvungen att tillhandahålla en flotta för det Ottomanska riket.I Moreakriget var Koroni den första plats som anfölls av venetianerna under deras erövring av Peloponnesos och staden intogs efter en belägring (25 juni - 7 augusti 1685). Den förblev i venetianska händer som en del av "Kungariket Morea" tills hela halvön återerövrades av ottomanerna 1715, under det sjunde osmansk-venetianska kriget.
Under 1700-talet minskade staden i betydelse. Dess hamn förföll men export av silke och olivolja fortsatte. Fyra franska handelshus var verksamma där fram till 1770-talet. År 1805 rapporterade den engelske resenären William Martin Leake att handeln hade upphört, att hamnen bara erbjöd "osäker ankarplats" och att de osmanska soldaterna misshandlade lokalbefolkningen.Koroni blev en del av den moderna grekiska staten 1828 när han befriades av den franske generalen Nicolas Joseph Maison.
Historien i punkter
I Homeros skrifter kallas Koroni för Epia men staden låg då där dagens Petalidi är belägen. (25 km norr om Koroni).
Från 740 till 371 f.kr. var regionen under spartansk dominans.
År 369 f.kr. befriades den av Thebes armé.
År 365 f.kr. rekonstruerade thebiangeneralen epimelides lpia och döpte om det till Koronia till minne av sitt hemland.
Fram till 184 f.kr. var Koronien självstyrande och blev gradvis känt som Koroni
År 184 f.kr. gick staden med i Achaiska förbundet, ett militärt förbund av stadsstater på Peloponnesos i Grekland.
Den romerska dominansen var fredlig.
Mot 400-talet, under ständig attack av pirater, flyttades staden av säkerhetsskäl till sin nuvarande plats.
Från 535 till 1205 var Koroni en bysantinsk provins och ett etappmål för pilgrimer på färd österut. Koroni fick då också objudna gäster i forma av pirater och Saracener (dåtida benämning på muslimer) attackerade staden.
Mellan 1205 och 1207 var Koroni under frankiskt styre.
År 1207 övergick den fredligt i venetianska händer.
Från 1209 till 1500 nådde koroni sin höjdpunkt, som den fjärde största staden på Peloponnesos, med 30-40 000 invånare
Den 10 maj 1500 invaderade turkarna Koroni och förvandlade klocktornet i kyrkan Agios Rok till en minaret (nuvarande Agios Charalambis).
Ockupationen varade i 32 år och många Koronier utvandrade till de joniska öarna.
År 1532, under ledning av general Andrea Doria, befriade frankerna Koroni men det frankiska styret blev kortvarigt.
Från 1534 till 1685 ockuperade turkarna åter staden. denna gång emigrerade koronerna till södra Italien.
Från 1685 till 1715 blev Koroni venetianskt en andra gång.
Åren 1715 till 1828 innebar en tredje period av turkisk ockupation.
Under tiden, den 23 mars 1821 i Kalamata, proklamerade grekiska rebeller sin självständighet. Turkarna ockuperade i gengäld fortet Koroni och mördade det grekiska prästerskapet, bland andra biskopen Grigori Bisti.
Under natten den 13 februari 1824 gick koronerna till handling efter att ha förberett en offensiv på fortet "Ressalto". Attacken slutade i ett blodbad för de grekiska upprorsmännen och deras kroppar kastades över fästningens murar.
1825 landade Hibraim Pacha vid Methoni och plundrade sedan hela regionen, varefter han lät sätta allting i brand.
I oktober 1827, med hjälp av världsmakterna Frankrike, Ryssland, Storbritannien och Italien, besegrades den turkiska armadan i Pylosbukten.
Den 18 oktober 1828 var koronierna bland de första grekerna som fick andas en nyfunnen luft av frihet
